En ny omfattande studie från Texas A&M University visar att beteendeproblem är mer regel än undantag bland hundar i USA. Trots detta ser många hundägare inte anledning att ta itu med beteendet – även när problemen tydligt påverkar både hundens och ägarens vardag.
Små tecken kan dölja större problem
Bakom forskningen står professor Bonnie Beaver vid institutionen för smådjursvetenskap på Texas A&M College of Veterinary Medicine. Hon konstaterar att hela 99,12 procent av de undersökta hundarna visade tecken på åtminstone ett beteende som bedömdes som måttligt till allvarligt.
– Många hundägare lever med beteenden de egentligen tycker är besvärliga, men som de viftar bort som ”vardagliga egenheter”, säger Bonnie Beaver.
De vanligaste problemen som noterades i studien var separations- och anknytningsrelaterade beteenden (85,9 %), aggressivitet (55,6 %) och rädsla eller ångest (49,9 %). Trots att siffrorna är höga, rapporterade många ägare att de inte upplevde problemen som tillräckligt störande för att söka hjälp.
Så samlades informationen in
Studien baserades på data från Dog Aging Project – ett amerikanskt forskningsinitiativ som hittills inkluderat över 50 000 hundar i olika åldrar och miljöer. Hundägare fick svara på ett frågeformulär med 28 beteenderelaterade frågor och betygsätta sina hundars beteenden på en skala från 0 till 4, där 4 motsvarar ett allvarligt problem.
Enligt Beaver var syftet inte att ställa diagnoser utan att kartlägga hur vanligt det är att hundar uppvisar beteenden som skulle kunna klassas som problematiska. Många beteenden hamnar dessutom i flera kategorier, vilket gör tolkningen komplex.
– Till exempel kan ett beteende både bero på rädsla och leda till aggressivitet. Men i undersökningen separerades dessa i olika frågor, vilket kan göra att sambanden inte syns direkt i resultaten, förklarar hon.
Veterinärer frågar sällan om beteenden
Ett oroväckande fynd i Beavers forskning är att många veterinärer inte ens frågar om hundars beteenden vid vanliga hälsokontroller. Enligt vissa studier tar bara hälften av veterinärerna upp ämnet, vilket gör att många problem förblir oupptäckta.
– Hundägare kanske inte tänker på att nämna att hunden morrar vid matskålen eller skäller överdrivet när den lämnas ensam. Det är därför viktigt att veterinärer aktivt frågar, säger Beaver.
Hon rekommenderar att ägare lär sig läsa hundens kroppsspråk och att man tar upp även mindre störande beteenden med sin veterinär. På så sätt kan problemen fångas upp i tid, innan de hinner utvecklas till något allvarligare.
Vad som upplevs som problem varierar
En annan utmaning, enligt Beaver, är att alla hundägare har olika toleransnivåer för vad de betraktar som störande. Ett beteende som får en person att söka hjälp kan vara helt acceptabelt för en annan.
– Jag minns en hundägare som var irriterad över sin pudels skällande. I samtalet framkom att hunden regelbundet kissade på en dyr matta, men det verkade inte bekymra ägaren nämnvärt, säger hon.
För att få en mer komplett bild föreslår hon att veterinärer använder både enkäter och direkta samtal, eftersom vissa beteenden först kommer fram när ägaren får mer tid att tänka.
När beteenden blir farliga
Alla beteendeproblem är inte ofarliga. Vissa kan innebära en direkt fara – särskilt om de handlar om aggressivitet, som att hunden morrar, hugger eller biter. Men även dessa beteenden har ofta en bakomliggande orsak.
– Aggression är ett naturligt beteende hos djur. Frågan är snarare varför det uppstår. Känner sig hunden hotad? Är den rädd för ett barn, en annan hund eller en främling? säger Beaver.
Hon betonar vikten av att se till situationen där ett aggressivt beteende sker, istället för att bara fokusera på själva reaktionen. Då kan man bättre förstå vad som pågår i hundens sinne.
Lär dig läsa hundens kroppsspråk
Ett av de mest effektiva sätten att förebygga farliga beteenden är att som ägare lära sig tyda hundens kroppsspråk – särskilt tecken på rädsla eller osäkerhet, som ofta föregår aggressivitet.
– Det finns gott om information online, och veterinärer har ofta bildmaterial och andra resurser som kan vara till hjälp, säger Beaver.
Särskilt viktigt är detta för hushåll med småbarn. Barn under sju år är den grupp som oftast blir bitna av hundar – och ofta av sin egen familjehund. Orsaken är att barn har svårare att tolka en hunds signaler.
– Lämna aldrig barn och hund ensamma tillsammans, och lär barnen att inte dra hunden i öronen, rida på den eller störa den när den vilar, säger Beaver avslutningsvis.
Kommentarer