Ny studie avslöjar: Hundars skallar är i stort sett identiska

En ny studie visar att de flesta hundraser faktiskt är biologiskt sett likadana. Trots att människor har avlat hundar i århundraden för att utföra specifika uppgifter, finns det inga betydande skillnader i deras skallstruktur.

Forskare har upptäckt att raser som Pudel, Irländsk Varghund, Labrador Retriever och Border Collie alla har samma form på skallen – den enda skillnaden är storleken.

Men det finns faktiskt ett enda undantag: Trubbnosiga raser.

Det enda undantaget från denna regel är de trubbnosiga hundraserna, även kallade brakycefala raser. Raser som exempelvis Mops, Fransk Bulldogg och engelsk Bulldogg har utvecklat extrema och onaturliga skallformer på grund av avelstrender som föredrar platta ansikten.

Hundars färdigheter beror på personlighet – inte fysiska egenskaper

Denna upptäckt ifrågasätter gamla föreställningar om att en hunds fysiska egenskaper avgör dess förmåga att utföra vissa arbetsuppgifter. Tidigare trodde man att vissa raser hade unika fysiska drag som gjorde dem bättre på att spåra, valla eller vakta.

Men forskarna bakom studien menar att det snarare handlar om hundars motivation och personlighet snarare än deras kroppsliga utformning.

Forskarens analys av hundskallar

Nicholas Hebdon, expert på hundfysiologi vid Chapman University i USA, analyserade 117 hundskallar från 40 olika raser samt 18 vilda djur som vargar och rödrävar.

Studien inkluderade över 40 olika mätpunkter på skallarna för att identifiera eventuella skillnader. Resultaten visade att de flesta hundraser hade en liknande skallstruktur.

Ingen skillnad mellan jakthundar och vallhundar

Studien visade till exempel att vinthundar, som Borzoi, och drivande jakthundar, som Tax, inte skiljde sig åt strukturellt.

Detta gällde även herdehundar, apporterande fågelhundar och terriers – de hade inga märkbara skillnader från varandra eller från vilda hunddjur som vargar.

En annan intressant upptäckt var att Pitbullen, som är känd för sin starka käke, inte hade en unik skallform. Trots myter om att dessa hundar skulle ha en ”låsande käke” visade analysen att deras skallar inte skiljde sig från andra hundraser.

Hundars form påverkar deras hälsa – men inte deras färdigheter

Nicholas Hebdon förklarar att även om vissa hundar har extrema fysiska skillnader, som trubbnosiga raser, påverkar det främst deras hälsa snarare än deras arbetsförmåga.

Han menar att även om en Mops och en Blodhund ser väldigt olika ut, fungerar deras kroppar i grunden på samma sätt. De problem som vissa raser har, som Mopsens andningssvårigheter eller Schäferns höftledsproblem, är resultatet av extrem avel – inte en naturlig biologisk utveckling.

En överraskande upptäckt för forskarna

Studieresultaten kom som en överraskning för forskarna, som förväntade sig att hitta tydliga biologiska skillnader mellan raser.

Den nya forskningen utmanar därmed tidigare uppfattningar om hur hundraser har utvecklats och vad som egentligen skiljer dem åt.

Motivation gör vissa hundar bättre på vissa jobb

Trots att hundars biologiska uppbyggnad är densamma, finns det fortfarande raser som är bättre lämpade för specifika uppgifter.

Till exempel:

• Belgisk Malinois är en utmärkt vakthund.
• Labrador Retriever passar bra som ledarhund.
• Spaniel-hundar är duktiga på att nosa upp föremål.
• Blodhund har en exceptionell spårningsförmåga.

Men enligt studien handlar dessa skillnader främst om hundarnas vilja och motivation, snarare än fysiska förmågor.

Människor har avlat fram hundars personlighet – inte deras anatomi

Nicolas Hebdon menar att människor länge har trott att de skapat raser genom att förändra hundars fysiska egenskaper via avel.

I själva verket har vi oavsiktligt förändrat hundars beteende och personlighet, snarare än deras kroppar.

”Eftersom resultatet blivit som vi önskat har vi antagit att vi gjort rätt”, Hebdon. ”Men våra resultat visar att vi faktiskt har lurat oss själva”.

Studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Science Advances, visar att nästan alla hundar i grunden är biologiskt identiska.

Det som gör att vissa raser är bättre på specifika uppgifter handlar mer om deras motivation och arbetsvilja – inte om deras fysiska egenskaper.

Denna forskning kan förändra hur vi ser på hundraser och deras förmågor i framtiden.