I kampen för att bevara Australiens ikoniska koalor har en oväntad hjälte klivit fram – en hund vid namn Max. Trots att han är uppfostrad för jakt, använder Max nu sitt imponerande luktsinne för att hjälpa forskare att hitta koalabajs och samla viktig information för att rädda denna hotade art. Denna metod är en del av en innovativ bevarandestrategi där hundar, tränade för att spåra djurskal, hjälper forskare att förstå mer om koalornas hälsa, rörelsemönster och livsmiljöer – och kanske är det just Max och hans kollegor som kan spela en avgörande roll i att rädda koalorna från utrotning.
Koalornas svåra situation
Koalor är inhemska för Australien och under år 2022 listades de som utrotningshotade på de flesta delar av landets östkust. Enligt vissa uppskattningar har deras antal halverats under de senaste 20 åren, till följd av en rad hot, som bland annat minskad livsmiljö, sjukdomar, torka och bränder.
När Max – en Engelsk Springer Spaniel – upptäcker koalabajs, lägger han sig ner med fyndet mellan sina framben och knuffar på det med sin nos, säger Jack Nesbitt från Canines for Wildlife, som tränar hundar för bevarandeuppgifter. Max belönas med sin favoritleksak – en tennisboll.
Koalornas bajs innehåller värdefull information

Koalabajset är rena skattkistan av värdefull information. Laboratorieanalys kan berätta för ekologisten om koalan har sjukdomar som klamydia, vilket kan orsaka blindhet och infertilitet, och som nu är vanligt bland koalor.
Genetisk analys kan också visa hur en koala är besläktad med andra i området och hur den rör sig genom livsmiljön. ”Vi kan identifiera individuella koalor genom deras bajs”, säger Nesbitt, som grundade Canines for Wildlife tillsammans med sina föräldrar.
Sent 2024 identifierade Max en ny grupp koalor i inlandet från Coffs Harbour, en kuststad mellan Sydney och Brisbane, som, signifikant nog, verkade vara fria från klamydia.
Hoten mot koalorna

Det största hotet mot koalorna är förstörelsen av deras livsmiljö genom landavverkning för jordbruk, bostäder, gruvdrift och skogsbruk, enligt resultaten från en parlamentarisk utredning som publicerades 2020. Utredningen påpekade också att utan ”akuta åtgärder från regeringen” kommer koalorna att vara utdöda innan 2050 i New South Wales, och att regeringens uppskattning av att 36 000 koalor finns i New South Wales är ”föråldrad och opålitlig””
Avverkning kan minska matresurserna för koalorna, som är kräsen i sin kost och lever huvudsakligen på giftiga eukalyptusträd, som de har anpassat sig för att kunna smälta, samt ibland andra relaterade växter. Förlusten av livsmiljö kan också isolera en koala från potentiella parter, och att korsa vägar eller gå in i trädgårdar innebär risker som bilar och husdjurshundar.
Klimatförändringar utgör så klart ett annat hot, inte minst från den ökade risken för skogsbränder. Åtminstone 5 000 koalor dödades i New South Wales under buskbränderna under 2019–2020, enligt den parlamentariska utredningen.
Regeringens åtgärder

Regeringen har avsatt tiotals miljoner dollar för att skapa en 315 000 hektar stor Great Koala National Park. Enligt bevarandearbetare fortsätter dock avverkning inom de föreslagna gränserna för parken. En talesperson för New South Wales regering sa till CNN att medan arbetet med att skapa parken pågår, har regeringen beordrat att skogsbruk ska stoppas i områden som bedöms för parken och som är nav för ”kritiska multi-generationsboende koalor och deras livsmiljöer.”
Canines for Wildlife engagerar sig inte i opinionsbildning, men säger att vissa grupper använder deras data för att visa på användningen och vikten av områden som riskerar att bli avverkade, i hopp om att påverka statens beslut om vilka skogar som ska skyddas.
Så ser hundarnas viktiga roll ut i bevarandearbete
Nesbitt säger att grupper som stadsråd använder Canines for Wildlifes data när de fattar planeringsbeslut; organisationen arbetar nu med ett annat projekt i ett område i Coffs Harbour, som har en av de största koalapopulationerna i New South Wales.
”Att hitta de områden av livsmiljö som är viktigast för skydd och kunna identifiera detta med bevis är troligen den största påverkan de kan ha”, säger Nesbitt om hundarna.

Stuart Blanch från WWF Australia säger till CNN att metoder för att upptäcka koalor har utvecklats under de senaste decennierna för att få en mer exakt uppskattning av koalornas närvaro i ett område. Tidigare förlitade sig bevarandearbetare på metoder som att lyssna efter koalor – de ger ifrån sig höga vrål och morrande ljud – eller att använda en spotlight på natten för att se deras glänsande ögon.
Idag har metoder som drönartillsyn och användning av hundar för att upptäcka bajs blivit mer populära, även om dessa alternativ är dyrare.
Hundar som upptäcker bajs har vissa fördelar över drönare, tillägger han. De kan upptäcka närvaron av en koala efter att den har gått vidare, och på platser med tät vegetation där drönare inte kan se.
Canines for Wildlife-hundarna har även arbetat med andra arter, som den utrotningshotade Hastings River-musen (Pseudomys oralis), och organisationen tränar för närvarande hundar för att upptäcka den kritiskt utrotningshotade Kroombit Tinker-grodan (Taudactylus pleione).
Trots att hundar kanske inte verkar vara naturliga bevarandearbetare, säger Nesbitt att de är det perfekta verktyget att ha i en ekologis verktygslåda. Han tillägger också: ”Deras förmåga att se världen genom sin nos är en sensor som vi inte har tillgång till på något annat sätt idag.”
Kommentarer