Det finns hundraser som kommer och går i popularitet, men vissa tycks ha en alldeles särskild plats i människors hjärtan. En sådan ras är Labrador Retriever — Sveriges mest populära hund under många år i rad. Med sin vänliga blick, livliga svans och trofasta personlighet har Labradoren blivit en självklar del av många svenska hem. Men vad är det som gör just denna hundras så älskad? Och hur började egentligen dess historia? Det är en resa som sträcker sig från de karga kusterna i Kanada till de gröna landskapen i Sverige.
Ursprung i fiskesamhällen på Newfoundland
Det kan kanske överraska vissa att Labradoren inte härstammar från Labrador-regionen, utan snarare från ön Newfoundland, belägen utanför Kanadas östkust. Under 1700- och 1800-talet levde fiskare där under tuffa förhållanden, och de behövde arbetshundar som kunde assistera i det dagliga slitaget.
De tidiga förfäderna till Labrador Retrievern, kallade St. John’s-hundar, användes framförallt för att apportera fiskeredskap, simma ut efter tappade nät och till och med rädda fisk som gått förlorad i vattnet. Dessa hundar var uthålliga, robusta och framför allt starka simmare — något som lade grunden till Labradorens välkända kärlek för vatten.
Brittiska aristokrater för rasen till Europa
Det var brittiska jägare och adelsmän som först upptäckte dessa arbetande hundar under sina resor till kanadensiska Newfoundland. Imponerade av deras samarbetsvilja och simkunnighet började man importera St. John’s-hundar till Storbritannien under början av 1800-talet.
Här startade det systematiska avelsarbetet som skulle utveckla hundarna till de retrievers vi känner till idag. Det är också i England som rasnamnet ”Labrador Retriever” började användas, trots att hundarna inte kom från Labrador. Namnet fastnade, troligtvis på grund av den geografiska närheten och för att det helt enkelt lät exotiskt och passande för en apportör.
Rasens officiella erkännande och utveckling
Redan 1903 erkändes Labrador Retrievern som en egen ras av The Kennel Club i Storbritannien. Det var dock framför allt under 1900-talets mitt som rasen började etablera sig starkare runtom i Europa, inklusive i Sverige. Rasen blev godkänd av Svenska Kennelklubben (SKK) först år 1956.
Labradoren avlades framför allt fram som en apportör vid fågeljakt. Jägare ville ha en hund som kunde arbeta självständigt, men som samtidigt var mjuk i munnen och lätt att styra. Dessa egenskaper präglar Labradoren än idag.
Labradorens intåg i Sverige
I Sverige började Labrador Retrievern synas mer frekvent efter andra världskriget. Från början var det jaktintresserade som tog in rasen, men det dröjde inte länge innan Labradorens vänliga och sociala egenskaper gjorde att även familjer utan jaktintresse började få upp ögonen för rasen.
Svenska Kennelklubben började registrera Labradorer i större utsträckning under 1960- och 70-talet, och redan då gick det att ana att detta var en hundras som var här för att stanna.
En ras som älskar att arbeta — men också att mysa
Att Labradoren har sina rötter som arbetande hund går inte att ta miste på. Deras energi och vilja att utföra uppgifter gör dem till perfekta tjänstehundar. I Sverige används rasen i dag i en rad olika yrkesroller:
- Ledarhundar för synskadade.
- Narkotikahundar och polishundar.
- Räddningshundar vid olyckor och naturkatastrofer.
- Apporterande jakthundar.
- Terapihundar inom vård och skola.
Deras arbetsvilja betyder dock inte att de inte passar som familjehund. Tvärtom är Labradoren känd för sitt mjuka och tåliga temperament, särskilt gentemot barn. En Labrador trivs lika bra i en villa med trädgård som i en lägenhet — så länge den får gott med motion och stimulans.
De tre färgvarianterna — och deras historia
När man talar om Labrador Retriever tänker många först och främst på de ljusa gula varianterna. Men rasen finns, som nämnts tidigare, i tre färger: svart, gul och leverbrun. Den svarta färgen var länge den mest förekommande, särskilt inom jaktkretsar, eftersom färgen ansågs mer diskret i terrängen.
Den gula varianten blev mer populär i takt med att rasen i fråga fick status som sällskapshund. Den bruna färgen var länge relativt ovanlig, men har under de senaste decennierna ökat kraftigt i popularitet, inte minst på grund av sitt unika och tilltalande utseende.
En del av den svenska livsstilen
Att Labradoren blivit Sveriges populäraste hund är kanske inte så konstigt. Den passar in i många av de livsstilar som präglar svenska hundägare. För den aktiva familjen som gillar friluftsliv och långa promenader är Labradoren den perfekta följeslagaren. För barnfamiljen är den en trygg lekkamrat, och för den ensamma hundägaren är den en lojal och närvarande vän.
Enligt Jordbruksverket fanns det 41 471 registrerade Labradorer i landet under 2024, vilket gör rasen dominerande på hundlistorna. För att sätta det i perspektiv, ligger Tysk Schäferhund på andra plats med 33 766 registreringar, medan Golden Retriever återfinns på tredje plats med 30 467 registrerade individer. Denna statistik visar tydligt Labradorens fortsatta popularitet, och det är inte svårt att förstå varför den har en sådan stark ställning som Sveriges mest älskade hundras.
Det finns också en stark tradition i Sverige att välja Labrador i generationer. Många som växer upp med en Labrador väljer ofta att skaffa samma ras som vuxna. Det handlar inte bara om vanans makt — det är helt enkelt svårt att inte bli förälskad i denna ras.
Labradoren fortsätter att charma nya generationer
I dag står Labrador Retrievern stadigt som Sveriges mest registrerade hundras. Deras anpassningsbarhet, vänliga natur och intelligens gör att de är lika relevanta i dagens samhälle som de var för 100 år sedan.
Oavsett om Labradoren springer över jaktmarker i Småland, arbetar som tjänstehund i Stockholms innerstad eller ligger hoprullad vid en brasa i ett fjällhus i Jämtland — finns det något alldeles speciellt över denna ras. Den har blivit en självklar del av den svenska hundkulturen, och allt tyder på att det kommer förbli så i många år framöver.
Kommentarer