I Boden pågår ett intensivt arbete med att förbereda fyrbenta livräddare för några av världens mest extrema förhållanden. Här tränas hundar för att bistå räddningstjänsten i Ukraina – mitt i det krigshärjade landskapet.
Tränas i Boden – med siktet inställt på Ukraina
På en träningsanläggning i norra Sverige arbetar hundförarna Anna Jonsson och Åke Naalisvaara dagligen med att forma framtidens räddningshjältar. En av dessa är vallhunden Jihn, som snart ska skickas till Ukraina där hon, förhoppningsvis, kommer göra verklig skillnad.
Duon, som nyligen tillbringade en vecka i Ukraina, återvände till Sverige med ett djupt engagemang – och ett uppdrag. Deras mål är att utbilda hundar som klarar att söka efter överlevande bland rasmassor, ruiner och andra farliga miljöer där människors liv hänger på sekunder.
– Vi ville helt enkelt ta reda på vad människorna där verkligen behöver, både i form av kompetens och resurser. Och så bestämde vi oss för att göra det, säger Anna Jonsson i en intervju med SVT Nyheter.
Ett krig som påverkar långt bortom frontlinjen
Det finns ett tydligt allvar i Anna och Åkes arbete. De betonar att räddningshundar behövs i hela Ukraina – inte bara vid fronten. Bostadshus, skolor och offentliga byggnader bombas regelbundet, vilket gör behovet av effektiva sökhundar stort även i civila områden.
– Vi vill inte ha krig här, men vi känner så starkt för dem som lever mitt i det. Det här är vårt sätt att hjälpa, säger Åke Naalisvaara.
En hund – ett liv
Den unga vallhunden Jihn tränas varje dag med målet att en dag kunna skickas till Ukraina. Att utbildningen är målinriktad och allvarlig märks tydligt.
– Om Jihn så bara lyckas rädda ett enda liv, så är allt värt det, säger Anna Jonsson.
I deras värld mäts framgång inte i utmärkelser eller erkännanden, utan i liv som kan räddas. Deras arbete är grundat i en djup övertygelse: att en välutbildad hund kan vara skillnaden mellan liv och död.
Inget utrymme för misstag
Att arbeta med räddningshundar i krigszoner är en uppgift som kräver yttersta precision. Åke förklarar att när räddningsteam bedömer att sökningen är klar och inga överlevande hittats, inleds ofta tunga grävarbeten med maskiner.
– Är det då någon kvar vid liv där inne, då är risken stor att den personen dör när maskinerna börjar arbeta. Därför måste vi vara helt säkra, säger han.
Det kräver både skickliga förare och hundar med hög träffsäkerhet. Träningen är därför både tuff och noggrant strukturerad. Det finns inget utrymme för slarv – varje insats måste vara exakt.
En passion med ett tydligt syfte
För Anna och Åke handlar det inte om att de gör något extraordinärt. De beskriver det som att de helt enkelt gör det de kan – att utbilda hundar.
– Vi är egentligen bara riktigt bra på en sak: att träna hundar. Så vi gör det – för att det är vårt sätt att bidra, säger Anna.
I deras arbete ryms ingen prestige. Det är istället drivet av empati, ansvar och en vilja att använda sin kompetens för något större.
Blicken framåt – även efter kriget
När vapnen en dag tystnar i Ukraina, kommer deras insats inte att upphöra. Då tar ett nytt kapitel vid. Planen är att fortsätta träna hundar – men med ett annat fokus: att lokalisera omkomna.
– Att kunna hitta och identifiera döda är också en viktig del i återhämtningen. Det handlar om att ge människor möjlighet att ta farväl, att återfå sina anhöriga och kunna börja sörja, säger Anna.
Att kunna ta farväl på riktigt ger inte bara familjer ro – det ger också ett samhälle chansen att börja läka.
Kommentarer