Stabijhoun

Allmänt om Stabijhoun

Stabijhoun är en medelstor och mångsidig hundras från Nederländerna som är känd för sin intelligens och anpassningsförmåga. Ursprungligen använd som jakthund, särskilt för småvilt och vattenfågel, är den också en utmärkt familjehund tack vare sitt vänliga och lojala temperament. Rasen är relativt ovanlig utanför sitt hemland, men dess popularitet växer stadigt tack vare dess mångsidighet och trevliga personlighet. Stabijhoun är lättlärd och trivs i aktiva familjer där den får utlopp för sin energi och skarpa hjärna. Rasen fungerar lika bra som sällskapshund som i olika hundsporter och aktiviteter.

Historik

Stabijhoun har sitt ursprung i Friesland, en provins i norra Nederländerna, och rasens historia kan spåras tillbaka till 1800-talet. Den utvecklades för att vara en allsidig jakthund som kunde användas både på land och i vatten. Rasen användes främst av bönder för att jaga småvilt som kaniner och fåglar, men också för att vakta gårdar och hålla efter skadedjur som råttor och sorkar. Stabijhounens mångsidighet och uthållighet gjorde den till en oumbärlig hjälpreda i det frisiska landskapet. År 1942 erkändes rasen officiellt av den nederländska kennelklubben och har sedan dess fått en stabil men långsam tillväxt i popularitet.

Egenskaper och mentalitet

Stabijhoun är känd för sitt lugna och stabila temperament. Den är vänlig, lojal och har ett stort tålamod, vilket gör den till en utmärkt familjehund, särskilt för familjer med barn. Rasen är intelligent och lättlärd, men kan också vara något envis, vilket kräver en fast men kärleksfull hand vid uppfostran. Stabijhoun är också känd för sin höga energinivå och kräver mycket motion och mental stimulans för att må bra. Rasen är social och trivs bäst när den får vara en del av familjens vardagsliv och aktiviteter. Den har också en stark jaktinstinkt, vilket gör att den behöver träning för att kunna umgås med mindre djur.

Storlek och utseende

Stabijhoun är en medelstor hundras med en kraftfull och atletisk kropp. Hanarna väger vanligtvis mellan 18 och 25 kg och har en mankhöjd på cirka 50–53 cm. Tikarna är något mindre och väger mellan 15 och 22 kg med en mankhöjd på 48–50 cm. Rasen har en tjock, medellång päls som är vattenavvisande och lätt vågig. Pälsen är oftast svart och vit, brun och vit eller orange och vit, med eller utan fläckar. Stabijhoun har ett karakteristiskt uttryck med mandelformade ögon och en svans som vanligtvis bärs i en lätt böj över ryggen när hunden är i rörelse.

Skötsel

Stabijhoun har en relativt lättskött päls som behöver borstas en till två gånger i veckan för att hålla sig fri från tovor och löst hår. Under fällningsperioder kan det vara nödvändigt att borsta oftare för att minimera mängden hår som sprids i hemmet. Rasen har också en benägenhet att samla smuts och fukt i sin päls, så det kan vara bra att hålla den torr och ren efter promenader i blött väder. Regelbunden kontroll av öron, tänder och klor är också viktig för att hålla hunden i gott skick. Stabijhoun är i övrigt en relativt lättskött ras som inte kräver professionell trimning eller klippning.

Hälsa

Stabijhoun är generellt en frisk ras, men som alla raser kan den vara benägen att drabbas av vissa ärftliga hälsoproblem. Höftledsdysplasi och armbågsdysplasi är två vanliga problem hos rasen, och det är viktigt att välja uppfödare som utför hälsotester på sina avelsdjur för att minimera risken för dessa problem. Rasen kan också vara benägen att utveckla olika former av ögonsjukdomar, såsom progressiv retinal atrofi (PRA). För att hålla sin Stabijhoun i god hälsa är det viktigt med regelbundna veterinärbesök och att ge den en balanserad kost samt tillräckligt med motion.