Hundar har länge varit en del av människans liv, men exakt hur långt tillbaka i tiden denna relation sträcker sig har varit en gåta för forskarna. Ny forskning från University of Arizona visar att hundar kan ha levt tillsammans med människor i Nordamerika för hela 12 000 år sedan – vilket är 2 000 år tidigare än vad man tidigare trott.
Detta sensationella fynd bygger på upptäckten av ett ben från en vuxen hund vid en arkeologisk utgrävning i Alaska. Genom kol-14-datering kunde forskarna fastställa benets ålder och därmed få en bättre förståelse för hur länge hundar funnits vid människans sida i Amerika.
Men vad innebär detta egentligen? Och vad säger det om hur vår relation till hundar har utvecklats genom historien?
Upptäckten som förändrar synen på hundens historia
Fyndet av hundbenet i Alaska gjordes av ett forskarteam från University of Arizona School of Anthropology, där forskarna studerar mänskliga samhällen och deras utveckling. Benet, som tillhörde en vuxen hund, analyserades med hjälp av radiokoldatering, en metod där man mäter mängden kol-14 i organiskt material för att fastställa dess ålder.
Resultaten var tydliga: benet var cirka 12 000 år gammalt, vilket betyder att hundar levde tillsammans med människor i Nordamerika redan vid den tiden. Tidigare forskning hade placerat hundens närvaro i Amerika runt 10 000 år sedan, vilket gör detta till ett väldigt betydelsefullt fynd som skriver om både människans och hundens historia.
Dr. Francois Lanoë, huvudförfattare till studien, beskriver upptäckten som ”ett viktigt genombrott” i vår förståelse av hundens tidiga domesticering. ”Vi har nu bevis för att hundar och människor hade nära relationer i Amerika långt tidigare än vi tidigare trott”, säger han.
Ägda husdjur eller tama vargar?
En annan intressant upptäckt som forskarna gjorde var en 8 100 år gammal käke från en hund, som hittades under en annan utgrävning i juni 2023. Detta ben visade tydliga tecken på att hunden levt nära människor och troligen behandlades som ett husdjur.
Forskarna genomförde kemiska analyser av benet och upptäckte att hunden hade ätit stora mängder lax – något som inte var en naturlig del av vilda hundars eller vargars diet vid denna tidpunkt.
Detta pekar på att hundarna fick mat av människor, vilket ytterligare bekräftar att en nära relation existerade. ”De betedde sig som hundar eftersom de åt lax som människor försåg dem med”, säger Dr. Lanoë.
Men trots detta är det fortfarande en öppen fråga huruvida dessa djur var helt domesticerade hundar eller om de snarare var tama vargar. Enligt forskarna kan de genetiska spåren från dessa forntida hundar inte kopplas direkt till någon känd modern hundras.
Hur och varför blev hunden människans följeslagare?
Fyndet i Alaska är bara en del av den större pusselbiten om hundens domesticering. Men hur gick det egentligen till när hunden blev en del av människans liv?
Det finns flera teorier, men en av de mest vedertagna är att vargar började följa människor för att dra nytta av deras matrester. De mest vänliga och anpassningsbara individerna kunde närma sig människorna och fick på så sätt större tillgång till föda.
Med tiden kan dessa vargar ha utvecklat en större tolerans och närhet till människor, vilket ledde till att de första tamhundarna uppstod.
Vad betyder detta för vår förståelse av hundens historia?
Upptäckterna från Alaska visar att hundens roll i människans liv går längre tillbaka än vi tidigare trott. Det innebär också att processen med hundens domesticering kan ha varit mer komplex och varierad än vad vi tidigare föreställt oss.
Forskningen öppnar upp för flera frågor, såsom:
- Fanns det olika typer av tidiga hundar och vargar som levde nära människor på olika platser i världen?
- Kan vi genom fler fynd förstå exakt hur och när hunden blev en tam följeslagare?
- Vilka egenskaper hos dessa tidiga hundar gjorde dem bättre anpassade till att leva med människor?
Vad vi däremot kan säga med säkerhet är att bandet mellan människa och hund är långt äldre än vi tidigare anat – och att vår trogna vän har följt oss genom årtusendena.
Forskningen fortsätter, och framtida upptäckter kan ge ännu fler ledtrådar till hur hunden gick från att vara ett vilt djur till att bli vår mest lojala följeslagare.
Kommentarer