Ny forskning visar att ett aktivt socialt liv inte bara är bra för människor, utan även för våra fyrbenta vänner. Hundar som lever tillsammans med andra hundar har en tendens att leva längre och må bättre, enligt en ny studie.
I en omfattande undersökning ledd av veterinären Noah Snyder-Mackler från School of Life Sciences vid Arizona State University deltog över 21 000 hundägare. De bidrog med värdefull information om sina hundars levnadsvillkor, inklusive fysisk aktivitet, omgivning, beteende, kost, och hälsa.
Socialt stöd har visat sig spela en avgörande roll för hundens hälsa
Forskarna använde dessa uppgifter för att identifiera vilka faktorer som hade störst inverkan på hundarnas sociala miljö och generella välmående. Särskilt intressant var effekten av hundens kontakt med både människor och andra djur. Resultaten visade att socialt stöd, vare sig det kom från andra hundar eller från människor, spelade en avgörande roll för hundens hälsa.
Studien visade också att hundar som levde med andra hundar verkade friskare än de som levde ensamma. Att ha en annan hund i närheten verkade fungera som ett slags skyddande faktor för deras välbefinnande.
– Det verkar vara så att sällskap är viktigt på riktigt, något många kan relatera till, säger medförfattaren till studien, Brianah McCoy.
Studien fann också att det inte alltid är enbart positivt med social kontakt
Trots att social kontakt är viktig fann forskarna att det inte alltid är enbart positivt. I hushåll med många barn verkade hundarna inte må lika bra. Hundar som enbart levde med vuxna uppvisade bättre hälsa, särskilt om de själva var unga.
– Äldre hundägare verkar ha en stabilare livsstil och mer tid att ägna åt sina hundar, vilket kan vara en förklaring till dessa resultat, förklarar McCoy.
Ekonomiska problem och osäkerhet i familjerelationer visade sig vara sämst för hundens välbefinnande
Andra faktorer som också påverkade hundens hälsa negativt var ekonomiska problem i hushållet och osäkerhet i familjerelationer, har forskarna kommit fram till i sin studie.
Forskarna bakom studien hoppas att deras arbete kommer bidra till att hundar får bättre vård och stöd, oavsett vilken bakgrund de har eller vilken miljö de lever i.