Många säger att hunden är människans bästa vän – men enligt en ny studie från Ungern är det mer än bara ett talesätt. Hundägare upplever i många fall en djupare och mer tillfredsställande relation till sina fyrbenta följeslagare än till sina närmaste vänner eller till och med familjemedlemmar.
En relation som går bortom vänskap
I en omfattande studie som genomfördes vid Eötvös Loránd-universitetet i Ungern har forskare kartlagt de emotionella banden mellan människor och deras hundar. Totalt deltog 717 hundägare i studien, som sträckte sig över flera år, från 2011 till 2023. Resultatet? Många ägare värderade sin relation till hunden högre än relationerna de hade till sina barn, partner eller bästa vän.
Forskargruppen lät deltagarna själva bedöma kvaliteten på sina nära relationer utifrån 13 olika egenskaper – allt från intimitet och tillit till konfliktnivå, stöd och maktbalans. På nästan alla områden placerades hundarna mycket högt, i flera fall till och med högst.
En trygghet utan konflikter
Ett tydligt mönster som framkom var att hundägare upplevde betydligt färre negativa interaktioner med sina hundar än med människor i deras närhet. Hundarna ansågs vara mer pålitliga, mer tillgivna och gav större känslomässig tillfredsställelse än exempelvis romantiska partners eller släktingar.
Professor Enikő Kubinyi, en av studiens huvudförfattare, menar att hunden erbjuder en relation som är både positiv och konfliktfri – något som i längden kan kännas mer stabilt än mänskliga band.
– Hunden erbjuder starkt socialt stöd och ger en sällsynt möjlighet att ha total omsorg och kontroll över en annan levande varelse, säger hon.
Mer än ett husdjur: en familjemedlem
Forskarna menar att hundar ofta får roller som annars reserveras för människor: som ett substitut för barn, en bästa vän, en syster, eller till och med en partner. Borbála Turcsán, som ledde studien, säger att hundar erbjuder något unikt – inte en ersättning för mänskliga relationer, men ett värdefullt komplement.
– Våra resultat visar att hundar fyller en mångsidig funktion i våra liv. De kan anpassa sig till olika roller beroende på vår livssituation, säger Turcsán.
Det innebär att en hund för en ensam person kan vara både sällskap, emotionellt stöd och trygghet, medan samma hund för en barnfamilj kan fungera som lekkompis, lojal följeslagare och ett extra familjeband.
En vän för livet – särskilt när det mänskliga nätverket brister
Studien visar också att bandet till hunden ofta blir starkare hos personer som har svagare sociala relationer med andra människor. För äldre människor som bor ensamma, unga singlar eller par utan barn kan hunden fylla ett tomrum – och ge den närhet som annars saknas i vardagen.
– En hund kan vara vad vi behöver att den ska vara. Det är dess största styrka, säger Kubinyi.
Kärlek utan motstånd
En aspekt som forskarna särskilt lyfte fram var den låga graden av konflikter i relationen mellan hund och människa. Till skillnad från relationer med barn, som kan präglas av trots och oenighet, eller med partners där konflikter kan uppstå, är relationen till en hund oftast enkel. Den präglas av lojalitet, rutiner, och kravlös kärlek.
Detta gör att många hundägare känner sig mer harmoniska i sin relation till sin hund än till sina närmaste människor.
– Det handlar inte bara om tillgivenhet, utan om att relationen med hunden innehåller så få negativa aspekter. Det gör den till ett känslomässigt ankare, särskilt i tider av stress eller ensamhet, säger Turcsán.
Närhet och kontroll i balans
Trots att hundar kräver ständig omsorg – till skillnad från barn som med tiden blir självständiga – upplever många ägare detta ansvar som något positivt. Det skapar en daglig struktur, ett syfte, och en känsla av kontroll. Många uppgav att de kände större tillfredsställelse i att ta hand om sin hund än i andra relationsroller där balansen ibland kan vara mer ojämn.
En följeslagare för alla skeden i livet
Studien visar hur hunden anpassar sig till ägarens liv – från att vara lekkamrat i barndomen till en lojal vän under vuxenlivet, och ett ovärderligt stöd på ålderns höst.
– Hunden kan vara barnbarnet till en äldre person, ett surrogatbarn till unga par, eller det enda sällskapet för någon som lever ensam. Den rollen är inte statisk – den utvecklas med oss, säger Kubinyi.
Kommentarer