En hunduppfödare i Edinburgh, Gary Hemming, har hamnat i centrum för en storm av kritik från hundbranschen. Han anklagas för att skapa en ny ras som liknas vid ”Frankenstein-valpar” genom att korsa Dalmatiner med Fransk Bulldogg. Resultatet? Prickiga valpar som väcker både intresse och stor oro.
Kontroversiell avel
Gary Hemming, en 41 år gammal man från Glasgow i Skottland, beskriver sig själv som en som tillgodoser den växande efterfrågan på så kallade designerhundar. Enligt en rapport från The Daily Record ignorerar han de etiska och hälsomässiga konsekvenserna av sitt arbete. Trots att han saknar veterinärkunskaper verkar han orädd inför den kritik han möter.
– Jag tillgodoser bara en ökad efterfrågan, säger Hemming, vilket har väckt starka reaktioner i hela branschen. Många kritiker menar att hans verksamhet går emot grundläggande principer för djurvälfärd och att den kan få förödande konsekvenser för de hundar som avlas.
Hälsofaror för valparna
Kritiken mot Hemming handlar i stor utsträckning om de hälsoproblem som hans valpar riskerar att drabbas av. Flera veterinärer och djurvälfärdsorganisationer har uttryckt sin oro över att dessa valpar är dömda till ett kort liv fullt av sjukdomar. Det har även framkommit att valparna har en ökad risk för genetiska sjukdomar som kan leda till allvarliga hälsoproblem och ett avsevärt förkortat liv.
Den skotska regeringen har även meddelat att den kommer att införa nya lagar för att motverka oetiska uppfödare som Hemming. Regeringen planerar att stärka reglerna kring hundavel för att skydda djuren från att drabbas av liknande situationer i framtiden.
Ekonomiska motiv bakom aveln
Mullineaux påpekar att Hemming och andra likasinnade uppfödare drivs av ekonomiska intressen snarare än djurens välfärd. Genom att avla fram hundar med extrema utseenden, som överdrivna rynkor eller platta ansikten, riskerar de att orsaka djuren livslånga hälsoproblem. Många av dessa hundar kan drabbas av andningssvårigheter, ledproblem och andra kroniska tillstånd.
– Även om dessa djur kanske ser ”söta” eller unika ut, drabbas de av allvarliga hälsoproblem och lidande, säger Elizabeth Mullineaux, ordförande i den brittiska veterinärföreningen. Hennes uttalanden reflekterar en växande oro inom veterinärsamhället över hur marknaden för designerhundar påverkar djurens välmående.
Mr. Pokadot: Framtiden för prickiga hundar
Hemming, som på sociala medier går under namnen Gari Ferrari och Dr DNA, beskriver sin skapelse, Mr. Pokadot, som ”den första och enda lila-prickiga hunden i världen”. I ett Instagraminlägg framhåller han att denna hund är framtiden för prickiga franska bulldoggar. Hans entusiasm för sina ”innovationer” är uppenbar, men den väcker också många frågor kring djurens hälsa och säkerhet.
– Den här killen föddes naturligt utan svans. För många generationer sedan använde vi en Dalmatiner för att skapa honom. Det här programmet har vi arbetat med i flera år, och nu lanserar vi det, säger Hemming.
Designerhundar till försäljning
I tidigare intervjuer har Hemming avslöjat att han sålt ”designerhundar” för hela 250 000 dollar. Med sin nya ras hoppas han kunna överträffa detta. Han påstår att de har ”rättat till allt” och nämner specifika kännetecken som avsaknad av nos, korta ben och platt ansikte. Detta påstående har dock bemötts med skepsis av många i branschen som betonar att sådana förändringar sällan gynnar djurets hälsa.
– Vi har den enda Dalmatiner-blodlinjen i världen. År 2025 ska bli året för prickiga franska bulldoggar i alla färger och mönster, inklusive citron och apelsin, förklarar han. Trots de etiska betänkligheterna kring hans verksamhet är hans mål att sprida sin ras globalt.
Branschen reagerar
Den kritik som Hemming får från djurälskare och veterinärer är en del av en större diskussion kring oetisk hundavel och dess påverkan på djurens hälsa. Många kräver strängare lagar för att skydda hundarna och säkerställa deras välmående. Det har även bildats grupper som arbetar för att informera allmänheten om riskerna med att köpa designerhundar från oetiska uppfödare.
Hemming fortsätter trots motståndet att marknadsföra sina valpar och ser ingen anledning att backa. Hans inställning har dock lett till en ökad medvetenhet om riskerna med designerhundar och vikten av etisk avel.
Hemming må ha hittat en nisch på marknaden, men den kostnad det innebär för hundarnas hälsa och välmående är oetisk. Diskussionen kring hans metoder belyser de viktiga frågor som rör djurvälfärd och avel, och hur branschen måste reagera för att skydda våra fyrbenta vänner. Det återstår att se hur den skotska regeringen och branschen kommer att agera för att stoppa denna typ av oetisk avel och skydda hundarna från onödigt lidande. Utan tvekan är det en situation som kräver omedelbar uppmärksamhet och handling.